♥ Caroline - Mamma till 3 ♥

Ni som inte orkar läsa om en gnällande, ledsen arg,
frustrerad, högravid, 2 barnsmammas agro dag... SLUTA LÄS NU!

---

Vissa dagar borde man inte ens gått upp ur sängen. Idag är en sån dag. Sovit jätte dåligt inatt bara blivit ett par timmars sömn. Ingenting har passat sig för mig idag. Jag är allmänt less på att bara vara gravid över huvud taget nu. Jag kan inte ens vara mamma fullt ut, och inte sambo heller... sex.. vad eh det!? Denna gången har jag lagt det på hyllan för länge sen. Jag har ingen lust och får ont i magen efter det. 

Omgivningen och i det här fallet Martin gör inte att det blir bättre heller när jag hållt på som tusan nu varje dag med barnen, hemmet, så att magen bara värker  och jag kommer verkligen inte ut med barnen som min kropp är just nu... jag känner mig som världens sämsta. Kan inte tiden bara rusa iväg nu dom sista veckorna!?  Martin lovade att hjälpa mig nu när han var ledig men det har mest varit datan idag, och nu efter maten så skulle han hälsa på en jobbar kompis som ligger på sjukhuset här i stan istället för att gå ut och leka med sina barn åtmionstonde en timme när det eh så fint väder. Dom MÅSTE få komma ut  och jag kan verkligen inte just nu. Hampus är verkligen mer vild än tam och man får springa arslet av sig efter honom som ska vara gärna på både gunga, sandlåda och rutschkana samtidigt! !

Det brast för mig. Behöver inte säga mer. Tillslut gick han ut med barnen och sandleksakerna. Men ska man behöva bråka om en sån sak som att leka med sina barn som säkerligen alla andra pappor med gravida tjejer oxå gör? Han erkände att han vart skit dålig på det.. Det har faktiskt inte varit bråkigt här alls på sistonde men jag kan bara inte hålla inom mig vad jag känner, men när han hellre vill prioritera sin jobbarkompis som han inte känner sådär jätte mycket egentligen framför mitt och barnens välbefinnade/välmåående. En liten stund gööör så mkt för dom!!

Jag vill visst att Martin ska ha kompisar och knyta nya band eftersom han inte känner någon här i stort sett. Det eh kanon viktigt med kompisar. Även om man som det är nu knappt har tid för sina så är det viktigt att veta att man faktiskt har kompisar och vänner. Det var det det handlade om att han har inga hobbys, eller särskilda kompisar och han vill ha det. Personen i fråga som ligger på sjukhuset tycker Martin mycket om som person, och vill väl skapa nån slags kompis relation med honom. Jag sa att han ska absolut åka förbi honom, men att han kunde tagit ut barnen en stund innan. Det är besökstid fram till 18.. Han hinner med båda. Men just nu vad jag än säger om något jag känner blir det bara sura miner.

Jag har kämpat nu för att orka in i det sista, och jag har förberett honom på en tuff tid nu framöver för att jag har så ont i rygg, mage, bäcken osv. Att han kommer få hjälpa till. Jag orkar inte vara alla till lags nu natt och dag. Filippa är ju helt blöjfri nu och behöver kissas en gång åtminstonde på natten. Och själv måste jag upp med mitt egna eviga kissande flera ggr per natt, plus att Hampus låter någon gång per natt. Och alltid är det JAG som måste upp, för att Martin inte hör. Men i Skåne nu när dom var där var han ju tvungen, och då hade det inte varit några problem som helst. Jag har svårt att komma upp ur sängen som det är överhuvud taget, och bara ändra positon håller på att ta knäcken på mig. Det gör ONT!

Jag eh nog bara väldigt gravid känslig och retlig just nu och kanske förstorar saker vad vet jag. Jag känner bara att när ska jag få vila och inte bli förgivet tagen att jag är nån slags stål/super kvinna?