♥ Caroline - Mamma till 3 ♥

Ja då har jag suttit här under morgonen
och knopat ihop en förlossnings berättelse.

ENJOY!

------------------------------------------------------------------------------

Den 26 juni klockan 10.30 hade vi fått en tid bokat av min barnmorska Lise-Lott för bedömning om igångsättning på grund av mina, min extrema foglossning som gjorde att jag varken kunde sova eller fungera som människa över huvud taget. Vi kom dit, och jag blev undersökt. Tappen halvmogen och bibehållen lite mindre än 3 cm. Fick igånsättning beviljat 4 dagar senare, dagen efter min 26 årsdag, den 30/6, klockan 9. 11 dagar innan beräknat födelse datum.

Martins mamma kom upp för att passa barnen dagen innan, så att vi lungt kunde vara där inne, och det fick ta den tid det tog, utan att vi skulle känna någon stress.

Tisdagen var kommen och jag steg upp klockan halv 6. Då var jag klarvaken och hade knappt sovit på natten nervös inför det som komma skulle. Jag gick upp och tog ett bad och klockan halv 8, ringde jag till förlossningen som dom hade informerat att man skulle göra för att "kolla läget". Det var fullt ös där just då, det fanns inte ens ett intagningsrum ledigt. Så hon bad mig ringa klockan 9 igen. Det gjorde jag men det var ännu hur mkt som helst där uppe. Dom bad mig att ringa efter yttligare 2 timmar. Och det gjorde jag och äntligen fick vi åka in. Vi hade suttit och väntat på att få åka så det var bara ta vart pick och pack och gå ner till bussen. Kändes nästan lite overkligt nu var det faktiskt dags. Vi tog oss en kebab i bröd medans vi väntade på bussen nere på stan och köpte massa frukt som jag kunde ha under dagen. Sen tog vi bussen upp till sjukhuset och så var vi på plats.

Kom upp på förlossningen och dom visade in oss på ett rum. Klockan kan då vara 12.30 Fick ett jättefint rum med stort badkar som liknade en sån hemma bubbelpool. Var tydligen deras största rum. en läkare kommer in och undersöker mig. Tappen har mognat mer och är 50 % utplånad, 3 cm och centralriktad, medium konsistens och öppen 1,5 cm. Det beslutas iaf att vi ska sätta igång med en BARD kateter. Den sitter på plats klockan 13.30. Dom har även kopplat CTG. Jag börjar rätt snabbt få rätt stark molande mensvärk. Och det fortsätter tills jag går på toaletten vid 15.30. Kissar och känner något bara "ploff" åker ut. Det var katetern som var färdigt, redan efter 2 timmar och nu var jag då öppen 4 cm. Vi får vänta en stund pga av att nu var det mkt folk igen som var i full färd med att föda. Så dom kom in och beklaga då och då, förlåt att vi blivit lite bortglömda, men att det som sagt var hur mkt som helst att göra.

16.15 kommer en barnmorska och 2 undersköterskor in och sätter värk drop, men kan inte ta hål på hinnorna för dom ligger tätt intill bebisen huvud, så dom sätter en skalp elektrod, på barnet huvud vilket även gör att det tar hål på hinnorna och det rinner ut klart fostervatten. Värkarna börjar snabbt ta sig. Klockan 18:30 får jag lustgas 50/50. Är då öppen 5 cm. Klockan 19.10 kommer min barnmorska in och har nu äntligen tid för oss. Jag har då ONT. Hon undersöker mig och jag är öppen 6cm. Jag säger att jag vill ha ryggbedövning. Och hon ringer på narkosläkaren. Hon föreslår sterila kvaddlar tills vidare och vi provar med det. Jag får fullt ös på lustgasen och dom sätter det, vilket gjorde skit oont. Men efter en stund slutar det svida efter sticken och det känns rätt behagligt.

Värkarna tar sig mer och mer dom kommer varannan minut i princip. Klockan 20.30 försöks det sättas en ryggbedövning på mig. Nu har jag verkligen såå ont! Men det misslyckas efter att ha provat sätta det på 3 ställen, och han får in nålen men inte slangen så ger vi upp. Klockan 21:15 har jag fått en ny barnmorska. Jag har så ont, allt känns hopplöst och det känns som att man kommer ingen vart. Barnets hjärtljud har legat högt nån halvtimme.. Mellan 170-180. Det om något stressar även mig och jag vill bara öppna mig mer och få ut barnet. Mitt adrenalin gör att det övergår till barnet och hjärtslagen går upp som  mest på 203. Dom en barnmorska undersöker mig men jag är fortfarande bara öppen 6, och barnet vill inte tränga ner ordentligt i bäcken gången.

Jag är helt uppgiven och trött, och säger att beslutas det för ett snitt så går jag med på det. Det beslutas då att får allas skull så blir det operation, förberedelser görs och 22.39 rullar vi ÄNTLIGEN upp på operationen. Narkosläkaren provar sätta en spinal bedövning, så jag skulle kunna få vara vaken medans dom tar ut barnet men detta misslyckas också precis som ryggbedövningen. Så dom söver mig. Och 23.03 tar dom ut våran Isabelle. Fick lite hjälp med andningen först, men efter 10 min är hon helt stabil, hon vägs och mäts. 3780 g, 49 cm lång och 33 cm i huvudomfång och kan överlämnas till pappa Martin som får vara med våran dotter nere på BB innan jag får komma från uppvaket.

Jag vaknar till på uppvaket och sneglar framför mig på klockan på väggen. Då är klockan 00.40. Jag frågar om allt är bra med barnet och om allt har gått bra. Dom ringer ner och kollar och dom säger att barnet mår bra och att vi har fått en stor och fin flicka. Jag får ligga där ett tag och klarna till och 01.45 är jag nere hos Martin och våran lilla dotter. Jag ser Martin som ser på mig med tårar i ögonen och jag tänker för mig själv och undrar om något är fel. Men allt är bra han har bara varit orolig för mig. Får äntligen min dotter i famnen. Och hon börjar äta direkt.



Strax efter få Martin bege sig hemåt pga av plats bristerna på BB. Han tar en taxi hem. Och jag och ligger och njuter av min dotter. Känner hur det känns lite konstigt efter att ha ha fött 2 barn den vanliga vägen, och helt plötsligt har man fått ett barn men inte fött ett. Men allt känns ändå underbart. Äntligen är det över efter en lång och krävande graviditet. Och jag skrattar inom mig lite för mig själv, på morgonen kommer jag in för att bli igångsatt för att jag ska kunna bli människa igen. Så slutar det med ett snitt och måste ta det ännu lungare än innan 6-8 veckor framöver.


Det blir aldrig riktig som man tänkt sig! :)

Hur som helst så mår vi bra nu både jag och Isabelle, och hon är helt underbar!

Har äntligen blivit en av mig = inte rödhårig och lik... men inte gaalet Martin*hihi* som dom andra 2. Hon sover, äter kissar och bajsar. Och ger inte ifrån sig särskilt mkt väsen. Filippa är stolt stora syster och Hampus tror jag inte riktigt har fattat ännu.

Slutet gott, allting gott!