.*. igår .*.
Hehe, var rätt trött imorse när jag lyckades knåpa ihop förra inlägget.
Men nu har jag ätit, druckit lite te osv. Så nu börjar jag piggna till.
Ena barnet sover så jag tänkte sätta mig och skriva lite.
Dagen igår var rätt händelse rik. På morgonen kom äntligen vår efterlängtade nya kyl/frys. ÄNTLIGEN! Vi ska tydligen få vår ugn bytt med fick vi meddelat, så det kommer bli tip top där inne efter maj månad nu.. Nya luckor, golv tapeter och vitvaror. Nu fattas bara nytt kös möblemang. Men det får vänta lite.
Sen när vi stod med barnen i hallen och klädde på dom för att gå till Ica Maxi plingar polisen på våran dörr. Både jag och Martin ser lite förundrade ut när vi öppnar dörren och dom står där och säger att dom fått ett samtal om ett lägenhets bråk. Vi säger båda nej här har det inte varit något bråk vi är på väg för att handla, och våran dotter fyller 3 år. Men hänvisar till grannen precis över oss där det varit en himla liv med buller och dunk under förmiddagen där uppe.
Vi är iofs så vana vid deras grejer ovanför oss nu. Där eh det dunk, buller och liv i stort sett dygnet runt. Vissa nätter vaknar jag av hur dom håller på där uppe, jag är inte den som vill klaga men en natt ringde jag störnings jouren när min syster och hennes kille oxå var här och vaknade av det. Tex bara här förra vecka stod dom och grillade förmodligen med en engångs grill på ballkongen. När dom var färdiga hällde dom i vatten och kastade ut både vatten och kol resterna från ballkongräcket. Och jag hade min nytvättade tvätt där ute, som hängde på tork. Mindre kul. Grannen under oss blev skit förbannad och gick upp och sa till dom. Dom hör tydligen oxå hur dom väsnas på kvällar & nätter, och då bor dom ändå en våning under oss... Det tillhör väl vanligt folkvett att man kan ta det lite lungt iaf efter 22 om kvällarna. Och grilla på ballkongen och kasta det sådär. Ja vad säger man. Vet inte hur det gick med polisen igår. För vårt klagomål kom vi ingen vart med i brist på bevis. När man hela tiden får klagomål och tom besök av polisen kanske man borde börja tänka då..?
Tänkte på det härom dagen att det här året har gått så himla snabbt! Det eh lixom snart maj redan.. Och det eh så mkt man vill göra, mål, drömmar och planer. Först och främst ska jag ju klart föda vårt sista barn. Sen ska jag verkligen ta tag i mig själv och min vikt. Som i sin tur kommer leda till att jag äntligen kan få min bröst förminsknings operation+lite lyft. Ville vänta tills jag fått våra 3 planerade barn innan jag tog tag i det med operationen. Sen önskar jag att jag och Martin äntligen kanske kan bli man och hustru, till nästa sommar. Och till dess måste vi försöka spara... Vill även försöka börja med körkortet, men man kan inte ta allt på en gång. Nu när vi inte ska ha någon bil ett tag så kanske det faktiskt finns utrymme till ett sparande till även körkortet, vi får väl se.
Både jag och Martin går och släpar runt på alldeles för många kilon. Minns förra sommaren när jag hade gått ner till 69 kg i vikt. Hur bra man mådde i kroppen. Nu är jag iofs gravid men man känner som som en val eller en stor klump bara. Trött och inte mkt ork alls. Lika så med Martin, jag tycker han är trött för jämnan. Visst är det krävande att vara små barns förälder och försöka sköta allt runt omkring, men man hade orkat, mått och varit så mkt gladare om man hade vägt lite mindre. Vi har ju anlag iaf min familj att gå upp lätt i vikt. Så jag ska gå till läkaren när jag ammat klart och försöka få lite hjälp på traven med Reducil som dom så fint heter. Dessa ska klart kombineras med bra mat och motion.
Just nu känns dagarna, veckorna & de återstående månaderna som en evig väntan innan bebisen ska komma. Man känner sig mer eller mindre handikappad just nu, kan inte komma iväg och hitta på saker som man önskar att man orkade och att kroppen klarade. Försöker iaf ta en liten prommis nästan varje dag, om kroppen tilllåter. Bättre en liten bit än inget alls.
Låt tiden gå fort nu! :) Jag vill börja leva igen!!
Men nu har jag ätit, druckit lite te osv. Så nu börjar jag piggna till.
Ena barnet sover så jag tänkte sätta mig och skriva lite.
Dagen igår var rätt händelse rik. På morgonen kom äntligen vår efterlängtade nya kyl/frys. ÄNTLIGEN! Vi ska tydligen få vår ugn bytt med fick vi meddelat, så det kommer bli tip top där inne efter maj månad nu.. Nya luckor, golv tapeter och vitvaror. Nu fattas bara nytt kös möblemang. Men det får vänta lite.
Sen när vi stod med barnen i hallen och klädde på dom för att gå till Ica Maxi plingar polisen på våran dörr. Både jag och Martin ser lite förundrade ut när vi öppnar dörren och dom står där och säger att dom fått ett samtal om ett lägenhets bråk. Vi säger båda nej här har det inte varit något bråk vi är på väg för att handla, och våran dotter fyller 3 år. Men hänvisar till grannen precis över oss där det varit en himla liv med buller och dunk under förmiddagen där uppe.
Vi är iofs så vana vid deras grejer ovanför oss nu. Där eh det dunk, buller och liv i stort sett dygnet runt. Vissa nätter vaknar jag av hur dom håller på där uppe, jag är inte den som vill klaga men en natt ringde jag störnings jouren när min syster och hennes kille oxå var här och vaknade av det. Tex bara här förra vecka stod dom och grillade förmodligen med en engångs grill på ballkongen. När dom var färdiga hällde dom i vatten och kastade ut både vatten och kol resterna från ballkongräcket. Och jag hade min nytvättade tvätt där ute, som hängde på tork. Mindre kul. Grannen under oss blev skit förbannad och gick upp och sa till dom. Dom hör tydligen oxå hur dom väsnas på kvällar & nätter, och då bor dom ändå en våning under oss... Det tillhör väl vanligt folkvett att man kan ta det lite lungt iaf efter 22 om kvällarna. Och grilla på ballkongen och kasta det sådär. Ja vad säger man. Vet inte hur det gick med polisen igår. För vårt klagomål kom vi ingen vart med i brist på bevis. När man hela tiden får klagomål och tom besök av polisen kanske man borde börja tänka då..?
Tänkte på det härom dagen att det här året har gått så himla snabbt! Det eh lixom snart maj redan.. Och det eh så mkt man vill göra, mål, drömmar och planer. Först och främst ska jag ju klart föda vårt sista barn. Sen ska jag verkligen ta tag i mig själv och min vikt. Som i sin tur kommer leda till att jag äntligen kan få min bröst förminsknings operation+lite lyft. Ville vänta tills jag fått våra 3 planerade barn innan jag tog tag i det med operationen. Sen önskar jag att jag och Martin äntligen kanske kan bli man och hustru, till nästa sommar. Och till dess måste vi försöka spara... Vill även försöka börja med körkortet, men man kan inte ta allt på en gång. Nu när vi inte ska ha någon bil ett tag så kanske det faktiskt finns utrymme till ett sparande till även körkortet, vi får väl se.
Både jag och Martin går och släpar runt på alldeles för många kilon. Minns förra sommaren när jag hade gått ner till 69 kg i vikt. Hur bra man mådde i kroppen. Nu är jag iofs gravid men man känner som som en val eller en stor klump bara. Trött och inte mkt ork alls. Lika så med Martin, jag tycker han är trött för jämnan. Visst är det krävande att vara små barns förälder och försöka sköta allt runt omkring, men man hade orkat, mått och varit så mkt gladare om man hade vägt lite mindre. Vi har ju anlag iaf min familj att gå upp lätt i vikt. Så jag ska gå till läkaren när jag ammat klart och försöka få lite hjälp på traven med Reducil som dom så fint heter. Dessa ska klart kombineras med bra mat och motion.
Just nu känns dagarna, veckorna & de återstående månaderna som en evig väntan innan bebisen ska komma. Man känner sig mer eller mindre handikappad just nu, kan inte komma iväg och hitta på saker som man önskar att man orkade och att kroppen klarade. Försöker iaf ta en liten prommis nästan varje dag, om kroppen tilllåter. Bättre en liten bit än inget alls.
Låt tiden gå fort nu! :) Jag vill börja leva igen!!
1
BARNEN
2009-04-17 
13:06:46
Postat av: Jossan
Du är ensam ikväll och jag är ensam imorgon. Tråkigt att vi inte bor närmare, så vi hade kunnat gjort varandra sällskap..
Kram
