♥ Caroline - Mamma till 3 ♥

Är hemma idag jag och barnen. Jag är fortfarande krasslig. Förkyld som tusan snorig och ont i halsen plus illa mååendet av plutt*n i magen. Fixat och donat lite här hemma ska snart ställa mig och fixa inför maten som blir ungsbakad lax och potatis och grönsaker med dillsås. Sen ska det bli bullbak när Martin kommer hem. Han lovade att handla grejer till det på vägen hem från jobbet.
Han slutar klockan 14.30.

Usch jag är så ledsen... Min syster och jag var ju gravid i samma vecka ca. vi skulle båda på VUL igår. Jag klockan tio och hon 13.20. Jag ringde när jag hade vart där glad att allt såg bra ut. Hjärtat slog och paddlarna till armar osv. Klockan 14.50 ringer hon störtbölandes. Det fanns inget liv kvar i hennes mage. Jag fick knappt fram ett ord, det första man känner är skuld att det än sålänge gått bra för oss, och hur hon ska känna när jag och min syster får och att hon vet att dom skulle fått sitt barn strax innan mig. Det här är andra gången nu som dom försökt som det har blivit såhär. Jag känner så otroligt mycket med min syter. Som hon har sett fram emot detta och denna gången trodde hon och vi att det skulle gå vägen. Händer det en gång till nu sen så blir det utredning. Man undrar varför det blir så för vissa. Har den där "illa till mods" känslan i kroppen när jag tänker på det!
ÄLSKADE syster! <3 DEt känns sååå orättvist!

Avstånd betyder ingenting,
vi kan gå olika vägar,
för du är ändå alltid nära
och har din speciella plats i mitt liv!

En syster är ett stöd
och en hjälpande hand.
Hon är bunden till dig
med ett kärleksfullt band.

Som lilla... eller stora...
är hon dig ganska lik.
Hon finns i många minnen
och hon gör din levnad rik.

Det känns tryggt att hon vet
varifrån du kom,
att hon ser vad du gör
och att hon bryr sig om.

Med henne kan du dela
både sorger och skratt...
En syster är en gåva
- en ovärderlig skatt.

Jag ÄLSKAR dig!!